Jeanette Valjean

....för nu har jag fått filmen man aldrig kan tröttna på!



Tack snälla Lottie!

Nu har vi precis kommit hem efter att ha sett "Män som hatar kvinnor" på bio. Det var spännande så klart, och jag måste verkligen säga att jag är glad att jag inte har läst boken. Kriminalberättelser gör sig bäst på film tycker jag. Det är lätt underhållning i vilken form det än uppträder, inget ont om de som gillar att läsa kriminalromaner, men ska jag ha lättsmält underhållning väljer jag helt klart film eftersom det tar mycket kortare tid. När jag läser en bok vill jag ha något som kräver lite mer tanke.

Det är klart att boken innehåller många fler intressanta detaljer, och ingen kan väl dömma en bok oläst, men detaljer som hoppas över när en kriminalbok blir till film är väl just detaljer som handlar om den rena handlingen. En bok som "Brott och straff", för att ta ett exempel som jag tycker om (ja, den handlar om ett mord den också), kan inte reduceras till ren handling och kan inte omvandlas till ett par timmars visuell underhållning. Det krävs helt enkelt att man spenderar lång tid tillsammans med boken och reflekterar över det som står där, för det tar tid att läsa en bok jämfört med att se en film. En kriminalroman tar också längre tid att läsa än vad det tar att se en film, men där tycker inte jag att det är något nödvändigt för ingen reflektion krävs. Möjligen kan det vara spännande att försöka gissa vem som är mördaren innan det avslöjas men det är det enda i mina ögon. En kriminalroman är enkelt berättad och det är trots allt handlingen som är det viktiga. Ett visst mått av samhällskritik är visserligen en närmast obligatorisk i genrens moderna utformning, till skillnad från den rena pusseldeckaren, men denna tycker jag mycket väl kan överföras till film. En kriminalroman är densamma varje gång man läser den, det öppnas inte plötsligt en ny dimension när man läser om den i en annan fas i livet, och kräver ingen tolkning. Man upprättar ingen relation till en kriminalroman, och den kan inte förändra ens liv.  

Jag har faktiskt tidigare idag ängnat mig åt att läsa en kriminalroman som jag har lånat av mamma, så det händer ibland. Men jag kan inte låta bli att tänka att den skulle gjort sig himla bra på film istället. det är liksom en himla visuell genre, mycket tid går åt till att beskriva hur saker och timng ser ut, och det är ju precis vad en film gör på ett enkelt sätt. Spänning gör sig också bra på film, nästan bättre eftersom saker och ting händer lite snabbare där.

Filmen idag var dock väldigt spännande och jag satt på helspänn hela tiden. Och jag tror att jag ska ge boken en chans också, för man ska alltid vara öppen för att ändra åsikt om man får en god anledning. Dock är jag säker på att jag hur som helst kommer att vara glad att jag såg filmen först, för trots allt så kan man inte låta bli att jämföra, och det är alltid någon detalj från boken man saknar i filmen om man har läst den före,

... att göra en dubbelDVD av Wuthering Heights och Romeo och Julia? Det är en så märklig och otippad kombinaton i mitt huvud, för filmerna ärr från olika årtioenden, texterna de är baserade på är från olika århundraden och har olika regissörer från olika länder och jag vet inte vilka mer skillnader. Det enda de har gemensamt är att det är filmer som jag verkligen vill ha i min filmsamling, och det har jag från och med idag! Den var så otroligt billig på play.com att jag bara måste.

Wuthering Heights har jag aldrig sett, men jag vet att Sinead o'Connor har en roll, och så älskar jag ju boken!
Romeo och Julia har jag sett förut, men den är ju så fantastisk! En perfekt filmatisering av pjäsen. Jag älskar Shakespeare!

Jag glömde ju att skriva om filmen som vi såg i söndags morse!

Den har ju ett par år bakom sig, eftersom den är från 2003, men den som inte har sett den borde göra det. Det var en sann historia om en irländsk journalist som skrev om knarkhandeln på Irland och till slut blev mördad för det hon skrev. Mycket spännande och intressant. Cate Blanchett passade också bra i huvudrollen, fast hon inte ens är från Irland.

Anledningen till attt jag ville hyra den från början var den fina sången i slutet som Sinéad o'Connor sjunger.

Jag klev upp klockan åtta och gick en sväng med hundarna, och nu sitter vi och ser på Veronica Guerin, som jag hyrde igår medn som vi inte hann se för att vi höll ¨på och gjorde husplaner och tittade på spisar. Mysigt med latt söndagmorgon. Det blev fruktsallad till frukost framför filmen också, gott och mysigt!

Jag har precis sett på Mamma Mia, och jag kände igen brodyren på täcket i sängen som visst är med nästan hela tiden, titta efter så får ni se. (Men min version är en duk och inte ett täcke)



Samma hjortar, bård och utfyllnadsmönster och allt. Jag broderade den förra hösten när vi bodde på Bröttum.

Niu har vi kommit hem från bion, där vi har sett på Twilight. Jag måste säga att jag inte har någon aning om huruvida jag tyckte att det var en bra film eller inte, eftersom jag var fullt upptagen med att applicera Bruno Bettelheims psykoanalytiska tolkning av "Skönheten och Odjuret" på den. Alltså, min sammanfattning av filmen: ¨

En ung flicka växer upp till kvinna, och inser att även om män är ena riktiga odjur (vampyrer) så kan man hitta någon som man trots allt litar på, och denna blir då avväpnad och ofarlig, och genom sin gemenskap med denne man kan mogna och acceptera sitt nya jag och sig själv. (Bella byter ut sina jeans mot en balklänning) och vill genomgå en ritual som gör att de ska vara tillsammans för alltid. (Emma, hur kändes det att bli biten av vampyren?).

Se bara på titeln, den indikerar starkt att det handlar om en övergång från ett stadium till ett annat.

Och ärligt talat. känns det inte som om man ska ge sig in i ett hus full av vampyrer första gången man ska hem till sin älsklings familj? (jag fick detta dock ganska lindrigt serverat, då jag inte var direkt flickvän första gången jag hälsade på. Men lite läskigt var det.)

Det var en väldigt gullig film, men bäst av allt var ändå musiken! :) Jag GILLAR den sången.

Nu vet jag hur Vesla kommer att bli när hon blir stor - en gigantisk vattenhäst alltså. För i början av filmen när Crusoe (hästen) var liten måste jag och Dag Atle skratta nästan hela tiden för att den var så himla lik Vesla. Biter i allt när hon tror att det är mat i närheten och gör samma ljud och miner. hi hi.

Idag gick jag för att hyra en film till kvällen, och när jag såg att "the Water Horse" hade kommit ut som hyrfilm så kunde jag bara inte låta bli, fast att det kanske inte blir helt i Dag Atles smak.

Så nu sitter jag och längtar tills det blir kväll så att jag får se den, för det är ju Sinéad O'Connor som har gjort den vansinnigt fina sången till filmen, och därför vill jag gärna se filmen för att få höra sången på det sätt som det är tänkt.

Om ni klickar HÄR så kan ni få se en liten trailer till filmen, som verkar väldigt söt. och också höra den fina sången "Back Where You Belong".

Ikväll har vi sett på den spännande (och verklighetsbaserade) filmen Michael Collins, från 1996 med bl.a. Liam Neeson, Alan Rickman och Julia Roberts. Gillar den filmen, och kommer säkert att se den fler gånger. (det här var inte den första).

Efter lite reseach i efterhand läste jag att det idag faktiskt är den förste irlänske presidenten, Eamon de Valeras, födelsedag idag. Grattis. Men han är död förstås, annars hade han blivit 126 år idag.

Gutten har blivit alldeles försvenskad, och har börjat älska svensk limpa. I Norge har dom inget liknande.

Den hyrde vi idag, för vi tyckte att vi behövde en lat söndag efter att Dag Atles föräldrar åkte hem. Så nu har vi suttit och ätit norsk mjölkchoklad och pringles, och sett på film. Men vi har vart lite duktiga också, städat lägenheten och tvättat fem maskiner med tvätt.

Filmen var riktigt mysig förresten, en perfekt söndagsfilm. Dag Atle gillade så klart att de åkte till Norge. :)

I morgon måste vi ringa till Telia igen och klaga på interneten som inte funkar. Suck. Trodde att det skulle ordna sig när vi bytte från Alltele, men Telia verkar tyvärr vara lika illa.

...blev den film jag hyrde till kvällen. Jag bestämde mig för att jag ville se den redan när vi var i Paris i februari, där dom hade reklamplakat för den överallt. Jag tänkte att färgerna på plakaten såg mycket tilltalande ut i februarirusket. och tyckte att det såg ut som en bra film.

Vad den handlar om har jag dock ingen aning om, för jag har aldrig sett nån trailer eller läst om den. Kanske borde jag åtminstone ha läst på baksidan av filmen innan jag hyrde den? Men hur dålig kan den vara liksom?

Passade på att hyra en film som inte var i Dag Atles smak, eftersom han ändå inte kommer att behöva se den.

Nu återstår bara frågan vaad man ska göra för gott till kvällen. Jag velar just nu mellan farmors mormors äppelpaj med vaniljsås, och riktigt god varm choklad med bitar av 85% mörk choklad i.... Beslutsångest!

...på att min irish stew som står och puttrar på sprisen ska bli färdig....

Vi har haft en trevlig söndag hittills, städat lägenheten och kokat risgrynsgröt till lunch. Jag och Igor har vart på två mysiga promenader, och snart är det middag. Jag hoppas på att det ska vara nån trevlig film på TV i kväll. annars kanske vi kan se Michael Collins, som jag har på DVD. Hur som helst så blir det dessert ikväll, vi hade ju risgrynsgröt till lunch, och resterna ska vi använda till ris á la malta (varför har det ett så fånigt namn? jag använder själv bara det norska ordet: "riskrem".) som är det allra bästa jag vet! Mums!

Igår var vi oh såg den andra Arn-filmen på bio (förresten är det svårt att tala om för folk vilken film man ska se när man är förkyld, det blev mest "AHRD", men jag tror de flesta fattade). Jag ska ju inte skriva vad som händer om någon inte har sett den, men det var något sorgligt som hände i början, inte bra. Annars var det en ganska bra och underhållande film. Dag Atle är irriterad över norrmannens roll och dialekt i det hela. jaja. Jag kan väl hålla med om att det blev lite som om Sällskapsresan gick till Jerusalem i år, men det är ju så där som vi vill ha norrmän på film, är det inte så?

Nu är jag i alla fall nästan frisk igen, så nu i veckan blir det nya tag med jobbsökning. och annat.

Vi tjuvstartade helgen redan på torsdagen, eftersom vi hade vart och köpt oss ett par filmer och en massa choklad :).  Så på fredagen såg vi 1408, som inte var en höjdare direkt, men de flesta filmer är ok att se åtminstone en gång.

Igår var det till och med två filmer jag hade lust att se på TV, "Tristan och Isolde" och "Nell", båda på samma tid så klart, men sistnämnda vann, eftersom det var den som det var längst tid sedan jag såg. Gillar såna där lite lagom långsamma och mysiga 90-talsfilmer.

Nu har vi precis sett färdigt "Elisabeth, the Golden Age", och den skulle jag lätt kunna se enbart på grund av dom alldeles enastående vackra klänningarna, interiörerna, miljöerna och filmningen. Blev superkär i en mörkblå klänning med champagnefärgad spets. Varför kan vi inte gå i såna där fina kläder idag för?

Idag var vi ganska lata, men vädret var ju inte så trevligt (att gå ut i alla fall, det var underbart väder för att sitta inne) så vi tog det som en ursäkt. har tvättat, läst, pratat med grannen, lagat god fransk middag (med mumsig fransk dessert) och suttit vid datorn. Nu som det blev kväll har vi också tittat på Les Miserables, som jag fick hem i måndags i brevlådan. 

    Jag gillar verkligen den filmen. Jean Valjean är min totala hjälte (eller om man ska vara korrekt: Victor Hugo är min hjälte som har skapat en sådan karaktär). Han är en god, empatisk, principfast, handlingskraftig, passionerad och klok man, men inte nog med det: han är också bland annat envis, istadig och har svårt temperament och har inte alltid lätt att ta in någon annans åsikter. Alltså en RIKTIG människa och inte enbart en samling goda egenskaper. Han har tvingats att bli en dålig människa i den tidigare delen av sitt liv, men får chansen att ändra sig och bli god, och gör verkligen allt han kan för att få förbli sådan, och få leva sitt liv i frihet, även om det måste bli ett ytterst tillbakadraget och skyddat liv. Men han kan också riskera allt detta som är så viktigt för honom, för att inte vara orättvis mot andra. Han kan inte låta en oskyldig dömas för det brott han själv begått, även om det skulle ge honom möjligheten att leva tryggt som borgmästare i resten av sitt liv.
    Hans motståndare Javert är på många sätt lik honom, han har också höga principer för sitt eget handlande, som han följer även när det gå ut över honom själv, till exempel ber han Valjean om att straffa honom när han anser att han har handlat felaktigt mot honom, och styrs egentligen inte av några onda personliga egenskaper,  Men Javert har dåligt omdöme, och vet inte när han ska låta andra värden än lag och ordning råda. 
    Jag tycker att spänningarna mellan de båda och vad de står för är väldigt intressant, och tycker att det kommer väl fram i filmen, trots att vissa partier så klart är utelämnade. Liam Neeson spelar Valjean perfekt, och åtminstone jag tycker verkligen att han ÄR Valjean, men en litteraturvetare är ju naturligtvis svag för originalet. Bokens Valjean är en ännu intressantare karaktär.

Sist vi var i Paris var vi och såg Victor Hugo-museet, och det var verkligen intressant. Vackra rum och mycket information att ta in om man ville, och mycket atmosfär att insupa om man hellre ville det.