Jeanette Valjean

Idag gick jag ner och åt lunch med Dag Atle på kinarestaurangen när han var klar på jobbet. Att vara ute och äta eller vara på biltur någonstans tycker jag är det bästa när man har saker att diskutera och beslut att fatta.

Idag fick jag nämligen schema och annat från dietistutbildningen, och n¨r jag satte mig för att läsa dem så kände jag att jag började att ångra mig.

Det här är de olika betraktningspunkter som kom upp i diskussionen (Dag Atle ställde sig ganska neutral, men agerade responderande bollplank för vad jag tänkte.)

------------------------------------------------------

-Om jag studerar i Uppsala måste jag spendera mycket tid borta från min familj, missar ganska mycket av lilla Veslas uppväxt och uppfostran, och missar massor av det jag tycker är allra viktigast i livet - den vanliga vardagen tillsammans med Dag Atle och hundarna. Att städa och laga mat tillsammans, äta middag, gå på promenad och slökollla på något TV-program och andra småtråkiga fina saker.

- Dietistutbildingen leder till en lite mer precis yrkesroll än den jag har nu efter min kandidatexamen från kulturvetenskapsprogrammet. Och enligt arbetsförmedlingens hemsida kommer det råda balans på arbetsmarknaden för dietister om fem år.

-Jag tycker att näringslära är intressant.

-Uppsalaområdet är möjligen ganska mättad med dietister eftersom utbildningen finns där. Att arbetsmarknaden är i balans betyder möjligen att man är ganska säker på att få ett jobb - om man kan tänka sig att flytta till Kiruna eller annan avlägsen ort.

-Det blir jäkligt dyrt att pendla deles mellan Falun och Sala, så mellan Sala och Uppsala centralstation, och så också mellan centralstationen och stället där föreläsningarna hålls.

- Jag klarar mig egentligen ganska bra på mitt minimala bidrag från Alfakassan och sporadisk lön från assistansbolaget. Får jag jobba ett par dagar i månaden får jag faktsikt ut ganska hyfsad lön. Dessutom tror jag att jag har några andra möjligheter till tillsälliga sysselsättningar på gång. Nu när Dag Atle har jobb och lön så är vi ju i alla fall säkra på att ha råd till allt som hundarna kan tänkas behöva, eftersom vi har ansvaar för deras väl och ve.

-Innerst inne så är det väl litteraturvetenskapen jag vill syssla med, men är rädd för att jag inte ska klara av. Jag kan läsa franska eller någon annan kurs på högskolan nu i vår, på distans så att jag fortfarande kan tacka ja till att jobba om jag får erbjudande, och så läsa vidare på litteraturvetenskapen, vad nu den nuvarande motsvarigheten till D-kurs kallas. Och så om valfritt antal år söka mig vidare inom detta område.

- jag känner folk i både Sala och Uppsala som jag får lättare att träffa om jag studerar i Uppsala, och dessutom har jag möblerad plats att bo på  så mycket jag vill.

-Jag vill känna mig bofast på ett och samma ställe och inte känna mig uppdelad på olika.

-Jag har redan ett utbildning och är inte säker på att jag har lust att påbörja tre nya år på en helt ny och olik utbildning.

-Klarar jag ens att lära in en massa kemi? Jag fick visserligen bra betyg i sånt på ¨både högstadiet och gymnasiet, men det var absolut inte mitt favoritämne.

-Psykologi ingår som ämne i dietistprogrammet, och det tycker jag är väldigt fascinerande.

---------------------------------

Ja, det är väl ganska klart att antalet fördelar med att stanna kvar i Falun är många fler än antalet fördelar med att börja på dietistprogrammet. Jag tror att det blir så. Jag vill vara tillsammans med mina älsklingar!