Boris Pasternak: Doktor Zjivago
Idag läste jag färdigt de sista sidorna i Doktor Zjivago. Jag har haft boken i hyllan i flera år, men inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Nu som jag har läst den, så kan jag verkligen inte förstå varför det skulle ta så lång tid innan jag började, för det är en fantastisk bok.
För det första så är det ju en mycket personlig och nära skildring av den ryska revolutionen. Den skildras genom denna doktor och hans familjs öden, och också genom andra personer, som kommer till tals vid olika tillfällen. Man får höra rösterna till de som starkt stöder revolutionen, de som är emot den, de som ändrar åsikt eftersom och de som drar egna fördelar av den. Doktorn och hans familj påverkas av de politiska omvälvningarna. De tvingas att flytta från Moskva för att livnära sig, Zjivago tas till fånga av partisanerna och familjen utvisas från landet.
Men det är också en fantastisk skildring av en kärlekshistoria. Jurij Zjivago förälskar sig nämligen i Lara Fjodorovna Antipova, som är gift med Pavel Antipov, som är en inflytelserik revolutionär man. Zjivago och Lara lär först känna varandra vid det första världskrigets ryska front, där Lara tar tjänst som sjuksköterska för att leta efter sin man. Senare träffar de varandra i Jurijatin, där Zjivago bor med sin familj. De inleder ett förhållande, och han och Lara bor sedan tillsammans, efter att Jurij rymt från partisanerna och fått höra att hans familj befinner sig utomlands.
Deras förhållande skildras med stor inlevelse, men utan sentimentalitet.
Naturen innehar en symbolisk roll och får ofta motsvara vad som sker i karaktärernas inre. Naturskildringarna utgör faktiskt i sig själva en god anledning att läsa boken, för jag tror inte att maken står att finna någonstans. Jag fick i alla fall önskan att se den ryska naturen med egna ögon, och kanske kan jag få göra det någon gång.
Som i alla ryska romaner kan namnskicket ställa till med svårigheter till att börja med, karaktärerna har ju tre namn: förnamn, fadersnamn och efternamn: som till exempel "Alexander Viktorovitj Abt". Av okända personer kallas han då ofta "Alexander Abt", de som känner honom bättre säger "Alexander Viktorovitj" och familjemedlemmar och andra riktigt närstående säger "Sasja" som är en annan form av förnamnet. Det finns alltså ett stort antal namnvarianter att hålla reda på för var och en av karaktärerna, men om man kämpar på och kommer sig ett par kapitel fram i boken, så lär man sig faktiskt snabbt. Oftast finns det ju också en lista över bokens viktigaste personer, med namnvarianter i början av boken.
Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är en riktig klassiker och verkligen är läsvärd och fängslande. Särskilt den andra halvan av den, som är den mest spännande. Rekommenderas!
För det första så är det ju en mycket personlig och nära skildring av den ryska revolutionen. Den skildras genom denna doktor och hans familjs öden, och också genom andra personer, som kommer till tals vid olika tillfällen. Man får höra rösterna till de som starkt stöder revolutionen, de som är emot den, de som ändrar åsikt eftersom och de som drar egna fördelar av den. Doktorn och hans familj påverkas av de politiska omvälvningarna. De tvingas att flytta från Moskva för att livnära sig, Zjivago tas till fånga av partisanerna och familjen utvisas från landet.
Men det är också en fantastisk skildring av en kärlekshistoria. Jurij Zjivago förälskar sig nämligen i Lara Fjodorovna Antipova, som är gift med Pavel Antipov, som är en inflytelserik revolutionär man. Zjivago och Lara lär först känna varandra vid det första världskrigets ryska front, där Lara tar tjänst som sjuksköterska för att leta efter sin man. Senare träffar de varandra i Jurijatin, där Zjivago bor med sin familj. De inleder ett förhållande, och han och Lara bor sedan tillsammans, efter att Jurij rymt från partisanerna och fått höra att hans familj befinner sig utomlands.
Deras förhållande skildras med stor inlevelse, men utan sentimentalitet.
Naturen innehar en symbolisk roll och får ofta motsvara vad som sker i karaktärernas inre. Naturskildringarna utgör faktiskt i sig själva en god anledning att läsa boken, för jag tror inte att maken står att finna någonstans. Jag fick i alla fall önskan att se den ryska naturen med egna ögon, och kanske kan jag få göra det någon gång.
Som i alla ryska romaner kan namnskicket ställa till med svårigheter till att börja med, karaktärerna har ju tre namn: förnamn, fadersnamn och efternamn: som till exempel "Alexander Viktorovitj Abt". Av okända personer kallas han då ofta "Alexander Abt", de som känner honom bättre säger "Alexander Viktorovitj" och familjemedlemmar och andra riktigt närstående säger "Sasja" som är en annan form av förnamnet. Det finns alltså ett stort antal namnvarianter att hålla reda på för var och en av karaktärerna, men om man kämpar på och kommer sig ett par kapitel fram i boken, så lär man sig faktiskt snabbt. Oftast finns det ju också en lista över bokens viktigaste personer, med namnvarianter i början av boken.
Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är en riktig klassiker och verkligen är läsvärd och fängslande. Särskilt den andra halvan av den, som är den mest spännande. Rekommenderas!
Kommentarer
Trackback
