Jeanette Valjean

Vi flyttade hit till Brøttum, som är en liten by ungefär en mil utanför Lillehammer (men i ett helt annat fylke, så om vi ska göra viktiga saker så måste vi åka fyra gånger så långt, till Hamar) den 16e oktober 2007. Vi ville helt enkelt testa nått nytt efter studier och studentlivet. Det ordnade sig snabbt med jobb och så, och vi har tvivts väldigt bra, men det blev lite isolerat och avlägset i längden, så nu i slutet av maj så flyttar vi tillbaka till vår gamla lägenhet i Falun.

Jag har alltid haft uppfattningen att Sverige och Norge är två ganska lika länder, och att det egentligen inte är så stora skillnader. Men efter att ha undersökt det hela närmare,  vilket man inte kan undgå att göra när man bor här, tilsammans med en norrman, har jag upptäckt att det faktiskt finns ganska stora skillnader.

Till att börja med har vi ju språket, som är mer olikt svenskan än vad jag förut trott. Alla norrmän på svensk TV, (väderdamen, sällskapsresan m.m) talar ju faktiskt inte norska alls, utan svenska med norskt uttal. Många ord är dessutom gemensamma, men har olika betydelse. "rar" på svenska är ett positivt ord, som man säger om någon man gillar. Men "rar" på norska är ett negativt ord, som betyder "konstig". Här kan jag fostsätta i all oändlighet, men jag tror att ni fattar vad jag menar.

Vidare kan vi tala om maten. Norrmän verkar inte laga mat överhuvudtaget, utan tycks leva på bröd, korv (pølser heter det) och färdiglagad mat, som kan vara antingen från pulver i påse, från kyldisken, frysen eller konservburk. Om man inte gillar att laga mat, så är Norge rena paradiset. Det vimlar av halvfabrikat, kakmixer, kryddmixer och allt man kan tänka sig i den vägen.
    Men för oss som älskar att laga mat då? Ja, då kan det bli lite svårare. Till exempel så är det nästan omöjligt att hitta kyckling som varken är stekt eller kryddad. Det enda som faktiskt finns i den vägen är kycklingfilé (som är svindyrt) och det är inte särskillt spännande. Man kan ju inte laga sin älskade coq au vin med en kryddad och färdiggrillad kyckling, och inte heller med kycklingfilé.
    Grönsaksdisken är inte heller nån höjdare, efter att man vant sig den i ICA maxi i Falun. Palsternacka är det ingen som har hört talas om (inte ens om man säger det på norska: "pastinakk"), ingefära och chili är av dålig kvalitet, av paprika finns nästan bara den röda sorten, fruktsortimentet är inte så varierat och rödbetor har jag aldrig lyckats hitta.
    Färskt bröd finns det mer av än i Sverige, men allt är ganska ljust och fint. Glass finns det lyckligtvis massor av, och den är så mycket godare än den svenska. Många goda efterrätter kommer jag också att sakna i Sverige, till exempel kirsebærskompott.

Ska vi fortsätta lite med maten, men lämnar affären bakom oss, så äter norrmän bara bröd till lunch. Alla har med sig ett litegt smörgåspaket till jobbet och skolan (för det är ingen skollunch heller. Min sambo har konverterat till varm lunch, tack och lov.) Lunchrasterna är dessutom bara 30 minuter långa, men räknas in i arbetsdagens 8 timmar. (så man har sju och en halv timmes betald arbetsdag). I Sverige, om jag inte misstar mig, kommer lunchtimmen utöver de åtta arbetstimmarna.

Norge är ett mer konservativt land, till exempel så har de fortfarande statskyrka, och alla kristna traditioner tycks ha starkare fäste. Till exempel så är det många fler här som konfirmerar sig än i Sverige. (Jag hade aldrig hört talas om konfirmation förrän Linda frågade om jag ville komma och se på i kyrkan när henner syster konfirmerade sig, då var jag 13 år). Man kan till och med konfirmera sig borgerligt (kanske man kan det i Sverige också, men jag har aldrig hörttalas om det) vilket låter lite paradoxalt i mina öron. Man konfirmerar ju sitt dop, och att man menar att vara en kristen person. Vad konfirmerar man om man gör det borgerligt undrar jag?

I Norge så har alla mataffärer stängt på söndagar, så man måste se till att ha tillräckligt med mat hemma för hela helgen. (särskilt kan man drabbas av stort behov av godis på söndagen, och upptäcka att allt man hade hemma tog slut på fredag eller lördag). Däremot så får man post även på lördagen, vilket är mycket trevligt. Jag gillar att få post.

Så har vi nationaldagen, som är en stor och rolig fest i Norge, som jag rekomenderar att vara med om. Men trots att jag är väldigt förtjust i den norska nationaldagen, så vill jag inte fira den svenska. Vi har inte samma tradition att fira som norrmännen, så det känns fångt att börja nu. Dessutom så har vi inte samma anledning att fira, då det var länge sedan som Sverige blev en självständig nation, medan Norge tagits om hand om såväl danskar som svenskar under lång tid, och medan Sverige höll sig utanför det andra världskriget så var Norge faktiskt ockuperat av Tyskland.

Ja, det var ungefär allt jag kom att tänka på nu, men det finns så klart mycket mer att säga om det här ämnet. Hur som helst så finns det många bra saker med båda landen, och det är lite fint att få uppleva båda. Och ja, så har vi ju så klart det att norrmän faktiskt är lite gladare och trevligare än svenskar. Varför tror ni att jag är ihop med en norrman?


17.e maj 2007 i Drammen. Och snart är det dags igen!