Jeanette Valjean

Igår åkte vi till den internationella utställningen i Sandviken med lilla Igor (inte så lilla skulle det visa sig). Mammas Trixie var först, och det gick inte så bra för henne. Sen blev det ganska lång väntetid innan det var Igors tur. Jag var egentligen inte nervös, men jag blev det, för jag trodde att domaren inte gillade Igor. När jag hade lyft upp honom på bordet så tog domarn fram en linjal, och konstaterade att Igor var 44 cm hög. Lyckligtvis insåg jag i tid att det skulle verka ganska oproffsigt att fråga vad maxhöjden ligger på, och avstod från detta, istället slog vi upp när vi kom hem igen att maxhöjden är 41,5 cm. Hoppsan. Sedan ville inte Igor visa sina tänder för domaren (åh nej, nu åker vi ut, tänkte jag). Och inte nog med det, domaren frågade hur gammal Igor var, och då fick jag totalt hjärnsläpp, glömde helt vilken månad vi var i just nu, och hur man räknar. Men jag kunde i alla fall kläcka ur mig att han var född i februari, och räknade kallt med att det skulle finnas en hejare på huvudräkning bland domarens medhjälpare, och dessutom att de skulle fatta vilket år jag menade. Detta fungerade lyckligtvis, och Igor fick gå ner från bordet.

Sedan överraskade den lilla hunden mig mycket genom att ställa upp sig alldeles perfekt framför domaren, och varken hoppade eller satte sig eller hängde med svansen, så som annars varit hans vana. Och efter detta sprang han i en alldeles utmärkt triangel. Som om han hade tränat i smyg.

Till min stora förvåning (eftersom jag utgick ifrån att allt hop var ute och att domaren hatade oss) blev vi tilldelade CK och blev placerade somm etta, framför den andra hannen i Igors klass. Och när det visade sig att det inte fanns några äldre hannar blev han altså automatiskt bästa hanne också, och fick alltså både CERT och CACIB. Ingen av tikarna var bra nog för att gå vidare, och vi blev därför inkallade på nytt och fick veta att Igor också bleb Bäst i Rasen! hurra!

Vi stannade så klart kvar för att vara med i stora ringen och gå mot alla de som blev bäst i sina raser bland spetshundarna. Där var alla superproffsiga, och vi blev så klart inte placerade, men Igor uppörde sig jättebra och stod fint hela tiden. Det är så roligt att han äntligen börjar fatta det där med utställning!

Nu har vi verkligen fått blodad tand och ska anmäla till ett par utställningar i Norge.