Baltikumturen, dag 6: Trakai
Vi fick lite bråttom på morgonen, för Giedres bror lovade att gå med oss till trolley- (trådbuss) stationen (den låg bara fem minuter från Giedres lägenhet) och vi ville verkligen inte göra så att han blev sen till jobbet.
Vi skulle åka till vackra Trakai, så vi skulle ta trolleyn ca 45 minuter tills vi kom till centralstationen i Vilnius, och där stiga av och gå till busstationen där vi skulle finna bussen till Trakai. Vi kom fram lite tidigt, så vi passade på att fika på stationen, och det är helt ofattbart vilka fina kakor och bakelser som säljs till och med på såna enkla ställen. Jag åt en mumsig jordgubbsmoussebakelse, och Dag Atle en baguett.
Det var två och en halv mil till Trakai, men det var inte världens snabbaste buss vi åkte med, så det tog nog runt en timme. När vi klev av bussen i Trakai så visste vi väl inte helt vartåt vi skulle gå, men vi chansade ganska så bra och såg snart den fina röda borgen trona ute på sin ö.
Lite souvenirshopping hann vi med innan vi gick över bron och in i borgen, och det var precis som att komma till 1400-talet.
Vi kunde ju så klart inte åka ifrån Trakai utan att äta de traditionella kibinai, som kom hit med Karaiterna, ett slags turkiskt folk som bott här sedan 1300-talet. Det är i alla fall ett slags små köttfyllda köttpiroger, väldigt goda!
Men det bästa av allt var efterrätten! Jag beställde en kopp varm choklad, och i Lettland och Litauen betyder det, om man har tur, en liten espressokopp med i stort sett ren, smält choklad. Man känner hur magen liksom ler, och hur man blir alldeles varm och glad hel och hållen. ÅHHHHH vad jag önskar att det fanns här! Jag måste till och med erkänna att de slår den varma chokladen på café Angelina i Paris. (dock skulle jag aldrig missa ett besök på Angelina när jag är i Paris). Lägg för övrigt märke till manikyren.
Vi hade riktigt tur och kom precis på nästa buss tillbaka till Vilnius, när vi hade promenerat tillbaka till busstationen. Och väl tillbaka till Vilnius kom precis trolley nummer sju in, och det var ju den vi skulle ta tillbaka till Giedres lägenhet.
Vi handlade på Maxima när vi kom fram med Trolleyn, och när vi skulle till att gå hem med det vi hade köpt så kom det världens strörtskur och jag blev genomblöt på ett ögonblick, trots att jag hade paraply. Vi gick dessutom lite fel när vi skulle till lägenheten och var tvungna att klättra över en lerig slänt, så jag var lerig upp till knäna när vi kom tillbaka. Mina skor hann faktiskt aldrig riktigt torka under återstoden av resan. Det var liksom som på landet där Giedre bodde, fast att det var i stan, för mitt bland alla höghus fanns det som en liten gård med ett sött litet hus, stor grönsaksdling, trakor och gårdshund och allt. Alla gatorna var inte heller riktigt asfalterade ännu. Det är ett ganska nytt bostadsområde helt i utkanten av stan.
Vi skulle åka till vackra Trakai, så vi skulle ta trolleyn ca 45 minuter tills vi kom till centralstationen i Vilnius, och där stiga av och gå till busstationen där vi skulle finna bussen till Trakai. Vi kom fram lite tidigt, så vi passade på att fika på stationen, och det är helt ofattbart vilka fina kakor och bakelser som säljs till och med på såna enkla ställen. Jag åt en mumsig jordgubbsmoussebakelse, och Dag Atle en baguett.
Det var två och en halv mil till Trakai, men det var inte världens snabbaste buss vi åkte med, så det tog nog runt en timme. När vi klev av bussen i Trakai så visste vi väl inte helt vartåt vi skulle gå, men vi chansade ganska så bra och såg snart den fina röda borgen trona ute på sin ö.
Lite souvenirshopping hann vi med innan vi gick över bron och in i borgen, och det var precis som att komma till 1400-talet.
Vi kunde ju så klart inte åka ifrån Trakai utan att äta de traditionella kibinai, som kom hit med Karaiterna, ett slags turkiskt folk som bott här sedan 1300-talet. Det är i alla fall ett slags små köttfyllda köttpiroger, väldigt goda!
Men det bästa av allt var efterrätten! Jag beställde en kopp varm choklad, och i Lettland och Litauen betyder det, om man har tur, en liten espressokopp med i stort sett ren, smält choklad. Man känner hur magen liksom ler, och hur man blir alldeles varm och glad hel och hållen. ÅHHHHH vad jag önskar att det fanns här! Jag måste till och med erkänna att de slår den varma chokladen på café Angelina i Paris. (dock skulle jag aldrig missa ett besök på Angelina när jag är i Paris). Lägg för övrigt märke till manikyren.
Vi hade riktigt tur och kom precis på nästa buss tillbaka till Vilnius, när vi hade promenerat tillbaka till busstationen. Och väl tillbaka till Vilnius kom precis trolley nummer sju in, och det var ju den vi skulle ta tillbaka till Giedres lägenhet.
Vi handlade på Maxima när vi kom fram med Trolleyn, och när vi skulle till att gå hem med det vi hade köpt så kom det världens strörtskur och jag blev genomblöt på ett ögonblick, trots att jag hade paraply. Vi gick dessutom lite fel när vi skulle till lägenheten och var tvungna att klättra över en lerig slänt, så jag var lerig upp till knäna när vi kom tillbaka. Mina skor hann faktiskt aldrig riktigt torka under återstoden av resan. Det var liksom som på landet där Giedre bodde, fast att det var i stan, för mitt bland alla höghus fanns det som en liten gård med ett sött litet hus, stor grönsaksdling, trakor och gårdshund och allt. Alla gatorna var inte heller riktigt asfalterade ännu. Det är ett ganska nytt bostadsområde helt i utkanten av stan.
Kommentarer
Trackback
