Baltikumturen, dag 2: Prata vetra
Det var lite tungt att kliva upp klockan sju på fredagsmorgonen, speciellt som klockan var sex enligt svensk tid. Men upp kom vi, och åt en god frukost på hotellet innan vi gav oss ut på stan för att leta efter stället där vi skulle hämta ut våra festivalbiljetter. Den här gången frågade vi först i hotellreceptionen var byggnaden låg nånstans, men vi kände oss ändå lite förvirrade, så som tur var så kom en snäll polis och undrade om vi behövde hjälp med något och visade vilket hus det var (men lite pinsamt var det, eftersom vi bara behövde vända oss om för att se det). Tyvärr måste vi vänta där i nämare en timme innan det öppnade klockan tio, och det var ju inte helt enligt vår plan, eftersom vi hade tänkt att försöka få tag i bussbiljetter till Salacgriva innan Giedre kom med bussen klockan elva. (Busstationen och vårt hotell var i andra änden av gamla stan, så vi hann inte gå fram och tillbaka, utan måste bara sitta och vänta.)
Till slut så fick vi i alla fall våra biljetter och hastade iväg till hotellet för att checka ut och ta våra väskor med oss till busstationen (lyckligtvis använde vi oss av receptionspersonalen igen och frågade var busstationen låg, och det var ju verkligen tur, för den låg inte alls vid tågstationen som jag trodde). Vi kom dit precis tio minuter innan Giedre, men hann fråga i disken först om bussbiljetter, och fick höra att alla biljetter till Salacgriva var slutsålda (det hade vi väl egentligen kunnat räkna ut). Vi kände oss då ganska så uppgivna, men när Giedre kom så tog hon kommandot (Man är ju en lantis och van vid endast en buss om dagen) och sprang upp och frågade på en massa Eslandsbussar om dom kunde ta oss med och släppa av oss i Salacgriva. Till slut fick vi tag på en som gick med på det, men vi fick köpa biljett ända till Pärnu (alltså 11 lati istället för 3) eftersom de egentligen inte har lov att släppa av någon på ställen som inte är med i turlistan. 
När vi hoppade av bussen i Salacgriva frågade vi inne på Statoil var vårt hotell låg, och fick höra att det var två kilometer utanför stan. Vi började gå, släpandes på våra väskor och upptäckte att två kilometer i Lettland är en ganska så lång sträcka. Som tur var gick vi förbi festivalområdet på halva vägen (det låg mystiskt nog också två kilometer från stan) och fick på så sätt veta var det låg. Hotellet vi skulle bo på var riktigt fint och trevligt, och vi passade på att äta middag där, eftersom de flesta av våra kontanter hade gått åt till bussen och hotellrummet. Första natten skulle vi bo i ett rum som var till för personalen och som vi inte kunde betala med kort för, och därför hade vi inte tillräckigt för att äta på festivalen där vi misstänkte att det var kontanter som gällde. Maten var dock gudomlig. Vinmarinerade grillspett med klyftpotatis och god sallad. 
Glömde jag att säga att hotellet låg precis vid havet? Och att det var trettio grader varmt och jag hade släpat en tung väska i fyra kilometer och inte hade någon baddräkt med mig? Så var det i alla fall. Vi valde trots detta att gå längs standen bort till fesivalen. Det var en alldeles jämn och fin sandstand där man bara såg hav ända bort till horisonten (varför har dom skyfflat dit en massa skärgård som förstör utsikten vid Sveriges östersjökust?). Jättefint var det att gå där, även om man önskade att man hade en baddräkt. Jag hade visst missat orden "seaside resort" på hotellets hemsida. 
En del av fesivalområdet var förlaggt till stramden och det var ju verkligen mysigt! Så efter att ha köpt lite glass så satte vi oss där och tittade ut, innan det blev dags att kolla in lite musik. Eftersom jag bar hatt för att värma öronen framåt kvällen så blev jag beskylld för att vra Peter Doherty-fan, eftersom han dök upp på festivalen och spelade lite och bar hatt han också. Lyckligtvis hade jag lämnat kavajen och den vita halsduken hemma. Jag var i alla fall helt oskyldig, eftersom jag aldrig hört en låt som karln har gjort. 
senast på kvällen när jag började bli ganska så trött så var det dags för fesivalens höjdpunkt för den dagen, Prata Vetra (eller Brainstorm som är titeln utomlands), och då blev det en stor ansamling med glada letter framför stora scenen. Jag har ju skivor både på lettiska och på engelska, och det är ett band jag gillar. så det var riktigt roligt att vara där. Jag kunde dock inte jämföras med de upprymda letterna, som var vildare än Johan Palms flick-fans. Dock var alla snälla även efter en god del öl, så det var inget bråk eller knuffande. Sjungande och tjoande var det desto mer av. Själva konserten var helt toppen, (trevligtvis bara på lettiska, förutom någon enstaka låt på ryska) och flera timmar lång. Till slut orkade jag bara inte stå länge, utan vi gav oss hemåt, och kom väl i säng vid tretiden. Ganska så nöjda med en händelserik dag.
