Jeanette Valjean

Idag bestämde vi oss för att vara lite norskt hurtiga och fara iväg och bestiga ett fjäll i regnet. Det var annars en sådan dag som man borde hålla sig inomus och läsa, se på film och äta bullar och dricka te, men det bortsåg vi från och gav oss iväg. Igor fick följa med, men vi tyckte inte att Vesla var gammal nog ännu.
     Två timmar tog det att knata sig uppåt. Till att börja med var det ganska plant, och en massa får som betade. Igor ville jaga fåren, men det fick han inte. Längre upp var det bara sten och inga får, så då gick Igor lös. Lite snö hittade vi också, och då blev Igor helt vild av lycka och sprang runt runt och grävde och for. Det var massor av dimma, så vi såg inte toppen förrän vi var nästan uppe. Lyckligtvis har dom en liten stug däruppe där man kaan köpa lite fika och vila, och det passade verkligen bra, för min jacka var dyngsur och jag var verkligen trött efter den branta sista biten. En våffla och en kopp varm choklad piggade upp, innan det blev en och en halv timmes färd ner till bilen igen. Då var jag blöt in på skinnet om hela benen och fötterna, och inte alldeles torr på resten av kroppen heller. Trötta och nöjda är vi nu efter ett bad och tacos och en mysig film.


Så här vänligt och ofarligt såg det ut i början av turen. Till och med lite gräs. Sen blev det väldigt brant.


Liten paus


Igor leker i snön


Det är visst farligt det här. Här dog en litauer 1992. Ändå vågade sig Giedre upp 2006.