Baltikumturen, dag 3: Sinéad O'Connor
Efter frukost så vandrade vi de påstådda två kilometrarna in till byn (det tog ca 50 minuter i raskt tempo) i gassande solsken för att ta ut pengar och handla lite. Det var en söt liten by som hade en fin fyr och hamn. Vi köpte en glass innan vi gick tillbaka till hotellet.
När vi var tillbaka på hotellet efter 50 minuters promenad till, så var vi tvungna att vila lite, men först fick vi byta från personalutrymmet till en liten stuga helt ute vid havskanten. Alla stugor hade namn efter växter, och vi bodde i dillhuset. Jättemysig stuga med bastu och litet kök.
Engligt alla väderleksrapporter som vi hade läst så skulle det regna hela helgen, men den här dagen var till och med finare än den innan. Det kändes lite knäppt att gå runt i jeans, men kvällarna är ju faktiskt inte jättevarma. Vi tog strandvägen till festivalen även denna dag, och kikade på några av banden som spelade. Jag åt en jättegod Soljankasoppa till middag på festivalen, men det var svart att välja bland all den goda maten som såldes.
Vi tittade på litauiska Jurga, som Giedre så klart ville se, och så vilade vi lite i de mysiga hängmattorna som hängde i de fina tallarna som stod innan stranden började, och jag somnade till ordentligt. Sen var man lite sösssugen och b¨rojade leta efter något gott, och jag är så glad att jag testade en persikomilkshake. Det var den bästa milkshake jag druckit faktiskt. Det var någon typ av persikojuice/-sirap och mixades med glass och smakade gudomligt. Den måste ni testa om ni någon gång far på festival i Lettland!
Precis när det började skymma kom Sinead på scenen, och det var en riktigt fin konsert. Jag fick klappa till nån på axeln för att han stod och pratade, och det var någon annan som hjälpte mig genom att ge honom en tackling, så sen var allt bra. Kul var det att höra "Book of Life of the Lamb", "Three Babies" och "The Emperors New Clothes".
Efter detta var jag ganska så nöjd men Giedre ville gärna se lite av den där Moby som också var där. Och det var så helt ofattbart mycket folk (20 000) så vi hamnade bekvämt nog allra längst bak och såg bara de blinkande lamporna. Jag måste nog säga att jag hellre kikade på det färgglada ljusspelet än hörde på musiken. Enda gångerna jag orkade lyssna var när han pratade mellan låtarna. Vi gick efter att ha hört ett par låtar, och jag var ganska så slut i fötterna och ryggen ¨när vi kom tillbaka till hotellet. Det blev nog minst en och en halv mil till fots den dagen, plus en massa stående.
Baltikumturen, dag 2: Prata vetra
Det var lite tungt att kliva upp klockan sju på fredagsmorgonen, speciellt som klockan var sex enligt svensk tid. Men upp kom vi, och åt en god frukost på hotellet innan vi gav oss ut på stan för att leta efter stället där vi skulle hämta ut våra festivalbiljetter. Den här gången frågade vi först i hotellreceptionen var byggnaden låg nånstans, men vi kände oss ändå lite förvirrade, så som tur var så kom en snäll polis och undrade om vi behövde hjälp med något och visade vilket hus det var (men lite pinsamt var det, eftersom vi bara behövde vända oss om för att se det). Tyvärr måste vi vänta där i nämare en timme innan det öppnade klockan tio, och det var ju inte helt enligt vår plan, eftersom vi hade tänkt att försöka få tag i bussbiljetter till Salacgriva innan Giedre kom med bussen klockan elva. (Busstationen och vårt hotell var i andra änden av gamla stan, så vi hann inte gå fram och tillbaka, utan måste bara sitta och vänta.)
Till slut så fick vi i alla fall våra biljetter och hastade iväg till hotellet för att checka ut och ta våra väskor med oss till busstationen (lyckligtvis använde vi oss av receptionspersonalen igen och frågade var busstationen låg, och det var ju verkligen tur, för den låg inte alls vid tågstationen som jag trodde). Vi kom dit precis tio minuter innan Giedre, men hann fråga i disken först om bussbiljetter, och fick höra att alla biljetter till Salacgriva var slutsålda (det hade vi väl egentligen kunnat räkna ut). Vi kände oss då ganska så uppgivna, men när Giedre kom så tog hon kommandot (Man är ju en lantis och van vid endast en buss om dagen) och sprang upp och frågade på en massa Eslandsbussar om dom kunde ta oss med och släppa av oss i Salacgriva. Till slut fick vi tag på en som gick med på det, men vi fick köpa biljett ända till Pärnu (alltså 11 lati istället för 3) eftersom de egentligen inte har lov att släppa av någon på ställen som inte är med i turlistan. 
När vi hoppade av bussen i Salacgriva frågade vi inne på Statoil var vårt hotell låg, och fick höra att det var två kilometer utanför stan. Vi började gå, släpandes på våra väskor och upptäckte att två kilometer i Lettland är en ganska så lång sträcka. Som tur var gick vi förbi festivalområdet på halva vägen (det låg mystiskt nog också två kilometer från stan) och fick på så sätt veta var det låg. Hotellet vi skulle bo på var riktigt fint och trevligt, och vi passade på att äta middag där, eftersom de flesta av våra kontanter hade gått åt till bussen och hotellrummet. Första natten skulle vi bo i ett rum som var till för personalen och som vi inte kunde betala med kort för, och därför hade vi inte tillräckigt för att äta på festivalen där vi misstänkte att det var kontanter som gällde. Maten var dock gudomlig. Vinmarinerade grillspett med klyftpotatis och god sallad. 
Glömde jag att säga att hotellet låg precis vid havet? Och att det var trettio grader varmt och jag hade släpat en tung väska i fyra kilometer och inte hade någon baddräkt med mig? Så var det i alla fall. Vi valde trots detta att gå längs standen bort till fesivalen. Det var en alldeles jämn och fin sandstand där man bara såg hav ända bort till horisonten (varför har dom skyfflat dit en massa skärgård som förstör utsikten vid Sveriges östersjökust?). Jättefint var det att gå där, även om man önskade att man hade en baddräkt. Jag hade visst missat orden "seaside resort" på hotellets hemsida. 
En del av fesivalområdet var förlaggt till stramden och det var ju verkligen mysigt! Så efter att ha köpt lite glass så satte vi oss där och tittade ut, innan det blev dags att kolla in lite musik. Eftersom jag bar hatt för att värma öronen framåt kvällen så blev jag beskylld för att vra Peter Doherty-fan, eftersom han dök upp på festivalen och spelade lite och bar hatt han också. Lyckligtvis hade jag lämnat kavajen och den vita halsduken hemma. Jag var i alla fall helt oskyldig, eftersom jag aldrig hört en låt som karln har gjort. 
senast på kvällen när jag började bli ganska så trött så var det dags för fesivalens höjdpunkt för den dagen, Prata Vetra (eller Brainstorm som är titeln utomlands), och då blev det en stor ansamling med glada letter framför stora scenen. Jag har ju skivor både på lettiska och på engelska, och det är ett band jag gillar. så det var riktigt roligt att vara där. Jag kunde dock inte jämföras med de upprymda letterna, som var vildare än Johan Palms flick-fans. Dock var alla snälla även efter en god del öl, så det var inget bråk eller knuffande. Sjungande och tjoande var det desto mer av. Själva konserten var helt toppen, (trevligtvis bara på lettiska, förutom någon enstaka låt på ryska) och flera timmar lång. Till slut orkade jag bara inte stå länge, utan vi gav oss hemåt, och kom väl i säng vid tretiden. Ganska så nöjda med en händelserik dag.
Baltikumturen, dag 1: ankommer Riga
Dock gav vi oss genast ut på stan för att försöka hinna till Riga Congress Center innan de stängde. Tyvärr letade vi på fel sida av gatan, och hittade inte rätt byggnad, men det spelade egentligen ingen roll, för när vi kom upp till ungefärligen rätt ställe så var klockan redan sju. Vi bestämde oss då för att gå tillbaka till hotellet och vila lite, men det visade sig vara svårare än vad vi hade trott. I gamla stan i Riga tycks det inte direkt finnas någon huvudgata, däremot ligger domkyrketorget (Doma Laukums) någonstans i mitten och ifrån den går det en massa gator ut som sedan snirklar sig runt. Hur man än går så verkar det som om man alltid kommer tillbaka till torget. Vi kom nog dit minst fem gånger innan vi lyckades hitta vårt hotell.
Hungriga blev vi så klart av allt springande, så vi gjorde oss i ordning och gick ut för att hitta ett lämpligt matställe. Det visade sig vara ganska så dyrt att äta ute i Riga, men vi valde ändå ut ett ställe som hette Steiku haoss. Jag åt en god (och mättande) gulashsoppa, och sen kunde vi så klart inte motstå en god dessert, Varm chokladkaka med smältande mitt, med vaniljglass och körsbärssås blev det kloka valet.
I Vilnius
God natt
Guttis var ute och fotade i går kväll
The Adicts: "I Want a Chinese Take Away"
En söndag
Nu håller Igor på att tjata om att det är matdags. Viftar på svansen och hoppar runt och puffar med nosen. Tur att det bara är Daag Atle han tjatar på, han vet att matte är omöjlig att påverka.
Grattis pappa på födelsedagen och grattis Emma och Håkan på bröllopsdagen!
Middagen står i ugnen!
Idag blir det citron- och vitlökskyckling med morötter, blomkål och rödvinssås.
Näää... Våra hundar tigger aldrig...
Så här ser det ut när Dag Atle äter frukost.
Inte länge kvar.....
Kanske dags att börja fundera över vad vi vill göra och se i Litauen också. Vi kommer ju att bo i Vilnius den här gången istället för Kaunas som förut. Jag har väldig lust att åka till Trakai och Kernave, som nog är mina favoritplatser i Litauen, men då måste vi ju först kolla upp om det går några bussar dit, annars blir det svårt. Handla några fina dukar, träslevar och kanske några kläder ska vi i alla fall göra, och äta av all den fantastiskt goda maten och glassen som finns.
Nu blir vi två små tjockisar
Latis
Gaustatoppen idag
Två timmar tog det att knata sig uppåt. Till att börja med var det ganska plant, och en massa får som betade. Igor ville jaga fåren, men det fick han inte. Längre upp var det bara sten och inga får, så då gick Igor lös. Lite snö hittade vi också, och då blev Igor helt vild av lycka och sprang runt runt och grävde och for. Det var massor av dimma, så vi såg inte toppen förrän vi var nästan uppe. Lyckligtvis har dom en liten stug däruppe där man kaan köpa lite fika och vila, och det passade verkligen bra, för min jacka var dyngsur och jag var verkligen trött efter den branta sista biten. En våffla och en kopp varm choklad piggade upp, innan det blev en och en halv timmes färd ner till bilen igen. Då var jag blöt in på skinnet om hela benen och fötterna, och inte alldeles torr på resten av kroppen heller. Trötta och nöjda är vi nu efter ett bad och tacos och en mysig film.
Så här vänligt och ofarligt såg det ut i början av turen. Till och med lite gräs. Sen blev det väldigt brant.
Liten paus
Igor leker i snön
Det är visst farligt det här. Här dog en litauer 1992. Ändå vågade sig Giedre upp 2006.
Oväder i Drammen
Ankommit Drammen
Idag for vi till Drammen där vi har hälsat på Dags syster och hennes yngste son och ätit god pizza. Vi har tänkt att gå en sväng upp på Gaustatoppen på måndag, får se om vi orkar det. Vi var ju där för tre år sedan med Giedre och det var verkligen roligt trots det jobbiga klättrandet. Och den här gången tar vi ju Igor med oss också. Lite motion skadar ju inte.
Besök snart
Igår for jag och gulle en sväng till Borlänge där jag hittade en praktiskt handväska med lång axelrem som jag behövde till vår resa. Jobbigt att släpa på en väska med korta remmar när det är varmt och man ska traska runt hela dagarna och vara på festival och sånt. Rea var det också, så det var extra bra.
Nu blir det lite frukost.
