På plats i Falun
Så, nu har vi kommit på plats i Falun, och tillochmed packat upp alt och skaffat nya saker som vi behövde. Förrådet ser ut som om ett bombnedslag har ägt rum där, men i lägenheten är det fint. Vi är väldigt nöjda med hur vi har fått det nu. Jag är särskilt nöjd med de gröna tapeterna.
Igår vaar vi på IKEA och handlade en massa, och idag var vi på stan, och det här är vad vi har köpt på två dagar: Soffa (i färgen Hovby svart/vit), TV-/bokhylla (svartbrun, och ställd på andra ledden), 40-tums flatskärms-TV, påslakan, överkast, förvaringsboxar, utemöbler, måttsats, grytvante, grytlapp, kökshandduk, läslampa, hibiskusar i vita krukor (men jag såg att den ena krukam hade tassar och den andra inte, så den ena måste bytas i morgon) och sommartäcken. Dessutom köpte vi en massa mumsigt te på slaggatan idag, äntligen!
Flyttkaos
I morgon: Falun!!!!
Vi måste skaffa oss internet när vi kommer till Sverige, och det kan kanske ta ett par veckor, så det här är nog sista gången på en stund som jag skriver här.
Åh, vad jag ser fram emot att se hur lägenheten ser ut i verkligheten! Och Igor ska få träffa sin bästa vän Ludde.
Mitt älsklingsgull
Det här är väskan, är den inte fin?
Och här är den fina plånboken
Mitt emellan
Jag längtar till onsdag, då jag ska gå upp samtidigt som Dag Atle (5.25 för att vara exakt) för då ska det sista packas, sånt där som man använder så mycket att det är dumt att packa det för tidigt, t.ex dricksglas, och så ska det städas och ordnas. Ska bli härligt att ha fullt upp faktiskt.
Och när vi väl har flyttat, då har jag nog så mycket att göra som jag kan önska, för det är en massa saker som ska fixas, en del möbler till exempel och så ska allt komma på plats i god ordning.
Så nu står man med ett ben på vardera sidan norsk-svenska gränsen och väntar.
På menyn: Laxpaket och hallonglass
Laxpaket 1 port
Blanda följande:
1/2 liten rödlök, skivad
5 cm squash, tärnad
1/2 liten röd paprika, tärnad
1/2 liten gul paprika, tärnad
1 portionsbit laxfilé i stora tärningar
Lägg på ett ark aluminiumsfolie, droppa på lite olja och salta och peppra. Samla ändarna på folien på toppen av det hela och sätt in i ugnen, 225 grader i ca 20 minuter. Låt folien vara öppen de sista minutrarna. Servera med en klick gräddfil eller naturell yoghurt.
Hallonglass 2-4 port
Mixa 200 g frysta hallon, 1 dl naturell yoghurt och florsocker efter smak.
Snart flyttar vi!
Så nu har jag en massa uppdämd inredningslust som jag snart ska få utlopp för. Redan dagen efter att vi har flyttat ska vi åka en tur till IKEA (åh, jag har IKEAabstinens, har inte vart i närheten av ett IKEAvaruhus sedan vi flyttade till Norge) och skaffa oss en soffa och massa andra saker. Och så blir det en efterlängtat runda i Falun (mest av allt har jag saknat: MQ, teaffärren på Slaggatan, Åhléns, Indiska och alla kaféer. i Norge finns inte alls samma typ av mysiga kaféer som i Sverige framförallt Falun och Leksand) för att skaffa kökshanddukar, grytvantar, ljus, servietter och annat underbart.
Så måste man så klart skriva in sig på arbetsförmedlingen och skaffa ett jobb. Går det inte så bra på jobbfronten så har jag i alla fall något att göra i höst, eftersom jag har anmält mig till lärarprogrammet. (anmälde ju för sent, så det återstår att se om jag kommer in i alla fall).
Här kommer några fina bilder på lägenheten som mamma har fotat och skickat (jag har ännu inte sett resultatet med egna ögon, eftersom jag inte har varit i Falun sedan den 16e oktober.)
Fint, eller hur?
Hurra för Plusjenko!
Plusjenko vann Eurovision, väldigt bra. Jag ska erkänna att jag inte lyssnade så mycket på låten. Är man världsbäst på skidskor så räcker ju liksom det. Så fick man en liten förlängning på konståkningssäsongen också.
Undrar om Ryssland fick många extra röster på grund av att folk överallt diggar Plusjenko? Hade jag haft pengar på mobilen hade i alla fall jag röstat en del. Om så bara för att man inte får rösta i konståkning för att det bara är dommarna som bestämmer. Enda chansen att rösta på en konståkare.
Nästa år hoppas jag att det är Stephane Lambiel som ska framföra det schweiziska bidraget.
Jag hatar glasyr
Igår åstadkom jag min mest mislyckade tårta nånsinn. Själva kakan blev riktigt bra (hoppas jag i alla fall, så är det inte ett fullständigt nederlag) med när jag stod och rörde ihop glasyren som skulle kröna det hela, så blev den inte alls sådär sidenblank som den ska vara utan klumpade ihop sig och blev helt torr. Märkligt. Det hade ju inte varit så katastrofalt i sig, eftersom jag hade med choklad i skafferiet och kunde göra en sats till, men dum som jag var tänkte jag mig inte för utan bestämde mig för att pröva att breda ut smeten uppe på kakan. Och det såg ju inte direkt aptitligt och fint ut, och nu kunde man inte ta bort det och göra ny glasyr, så jag tog till nödlösningen att smälta mer choklad och bre uppepå glasyren. Suck. Och idag verkar kakan vara helt stenhård, men jag hoppas att det går över efter några timmar i rumstemperatur.
Jag som hade tänkt att baka en god kaka att ta med till min gamla jobbarkompis Joanna som jag ska besöka i Moelv idag. Får se om jag vågar ta med denna. 
Igår hade vi det i alla fall trevligt när Dag Atle änligen avslutade sin arbetsvecka med att sluta klockan åtta istället för klockan elva som de andra dagarna. Vi såg lite på film och åt en massa onyttigt. 
Förresten så har jag nu lyckats bli så integrerad i det norska samhället att jag til och med tycker att det är gott att äta choklad med gelé i. (Bilden är ganska dålig, men det var svårt att fota!)
UPPDATERING: Kakan smakade faktiskt ganska gott trots den till synes misslyckade glasyren. Hade en toppendag hos Joanna och stannade mycket längre än vad som var tänkt. Till och med Dag Atle blev kvar ett tag när han skulle komma och hämta mig.
Boris Pasternak: Doktor Zjivago
För det första så är det ju en mycket personlig och nära skildring av den ryska revolutionen. Den skildras genom denna doktor och hans familjs öden, och också genom andra personer, som kommer till tals vid olika tillfällen. Man får höra rösterna till de som starkt stöder revolutionen, de som är emot den, de som ändrar åsikt eftersom och de som drar egna fördelar av den. Doktorn och hans familj påverkas av de politiska omvälvningarna. De tvingas att flytta från Moskva för att livnära sig, Zjivago tas till fånga av partisanerna och familjen utvisas från landet.
Men det är också en fantastisk skildring av en kärlekshistoria. Jurij Zjivago förälskar sig nämligen i Lara Fjodorovna Antipova, som är gift med Pavel Antipov, som är en inflytelserik revolutionär man. Zjivago och Lara lär först känna varandra vid det första världskrigets ryska front, där Lara tar tjänst som sjuksköterska för att leta efter sin man. Senare träffar de varandra i Jurijatin, där Zjivago bor med sin familj. De inleder ett förhållande, och han och Lara bor sedan tillsammans, efter att Jurij rymt från partisanerna och fått höra att hans familj befinner sig utomlands.
Deras förhållande skildras med stor inlevelse, men utan sentimentalitet.
Naturen innehar en symbolisk roll och får ofta motsvara vad som sker i karaktärernas inre. Naturskildringarna utgör faktiskt i sig själva en god anledning att läsa boken, för jag tror inte att maken står att finna någonstans. Jag fick i alla fall önskan att se den ryska naturen med egna ögon, och kanske kan jag få göra det någon gång.
Som i alla ryska romaner kan namnskicket ställa till med svårigheter till att börja med, karaktärerna har ju tre namn: förnamn, fadersnamn och efternamn: som till exempel "Alexander Viktorovitj Abt". Av okända personer kallas han då ofta "Alexander Abt", de som känner honom bättre säger "Alexander Viktorovitj" och familjemedlemmar och andra riktigt närstående säger "Sasja" som är en annan form av förnamnet. Det finns alltså ett stort antal namnvarianter att hålla reda på för var och en av karaktärerna, men om man kämpar på och kommer sig ett par kapitel fram i boken, så lär man sig faktiskt snabbt. Oftast finns det ju också en lista över bokens viktigaste personer, med namnvarianter i början av boken.
Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är en riktig klassiker och verkligen är läsvärd och fängslande. Särskilt den andra halvan av den, som är den mest spännande. Rekommenderas!
Gudomlig varm choklad
Jag har precis avnjutit en kopp med varm choklad, som är det allra godaste jag vet! Så här gör man:
1. Blanda en dryg msk kakao, en dryg msk socker och en dryg msk vatten i en kastrull och koka upp.
2. Häll i en stor kopp mjölk, en kanelstång, två kryddnejlikor, lite rivet apelsinskal, 20 g mörk choklad och lite vaniljsocker. Hetta upp, men låt det inte koka.
3. Tag kastrullen från värmen och låt dra 30 minuter-en timme under lock.
4. Hetta sedan upp på nytt och häll upp i en kopp, genom en liten tesil.
Det är också gott att ha en klick vispad grädde på toppen, men absolut inte nödvändigt.
När jag dricker den här chokladen så kan jag inte se på TV, inte läsa, inte prata och inte tänka på något annat än chokladen. MUMS!
Musik för Nettan
Jag har ju redan skrivit om hur jag plötsligt började lyssna på the Cranberries. Ungefär samtidigt som detta kom en annan tanke in i mitt huvud, och något som liknar följande inre dialog utspelades:
-En dag kommer jag att börja lyssna på Sinéad O'Connor.
-Jaså? Är det verkligen nåt för mig då?
-Nja, det vet jag inte. Men det är hur som helst inte dags än.
-Ok. Vi får väl se då, men jag är lite skeptisk.
Ja, så gick tiden. Och som det brukar vara, så vaknade jag plötsligt upp en dag och bestämde mig för att beställa hem en CD av Sinéad, för då var det dags. Och jag blev helt enkelt helfrälst och lyssnar nu sällan på något annat. (Jag har skaffat mig fler skivor av henne, en enda hade blivit lite enformigt).
Det är svårt att inte bli förtjust i en sångerska som har den mest änglalika röst, skriver otroligt uppriktiga, självutlämnande texter, som kan vara sorgsna, arga, lyckliga, religiösa, upproriska, vaggande, rasande, romantiska eller tankfulla. En sångerska som verkar bära allt sitt inre på utsidan, som därför alltid är otroligt uppriktig och ärlig, och som också därför lätt råkar ut för kritik och blir uppfattad som kontroversiell. En som lyckas med att se otroligt kvinnlig ut även i rakat hår, grova skor och oformliga kläder, en som letar efter sin egen sanning och sin egen lycka, och går sin egen väg. En sångerska som lyckas med att få varenda cover-låt att låta som en helt annan sång än originalet.
Det vackraste jag vet i musikväg är låten Troy live från 1988. Detta är vacker kvinnlig vrede. Måste citera en av kommentarerna till videon som någon har skrivit: "Warning!! something weird happens to your eyes, your backbone and your skin when you listen to this."
Måste bara länka till den här fantastiska duetten, vi kan kalla den skönheten och odjuret. :) Skrattar varje gång jag ser den.
Och den här filmen måste jag bara se, eftersom det är Sinead som har gjort låten! Verkar vara en väldigt mysig film också, är det nån som har sett den?
17e maj
Det var kallt och regnigt när vi var i byn för att se på barntåget, och det var ganska skönt att komma hem igen.
Efter barntåget gick vi för att fira Dag Atles farmors födelsedag med god mat och jordgubbar. Och på kvällen kom Lars-Erik, och vi åkte med honom till Dags kompis Lars för att grilla. (och dricka Dooleys). Jag hade i alla fall roligast har jag en känsla av.
Som en blixt från klar himmel del 2. Eller: En sambos hårt prövade öron
En dag i september 2007: Bling!!! "Jag tror bestämt att jag gillar the Cranberries". Eftersom det tycks vara helt emot min konstruktion att gilla någon som helst musik som fler än två i min omgivning lyssnar på, och absolut ingenting som spelas frekvent på radio, tyckte jag så klart under 90-talet då det begav sig att the Cranberries var outhärdliga. Särskilt Zombie eftersom det var den mest populära låten. Pappa fick ett kassettband av någon, och spelade oavbrutet i bilen. Och jag gillade INTE!
Men nu verkade det alltså ha förflutit en acceptabel tidsrymd, bandet hade upplösts och en solokarriär för Dolores O'Riordan hade inletts. DÅ! kastar nån in Cranberry-myntet i mitt öra. Jaha, då var det bara att köpa en skiva för att höra efter om det stämde, detta plötsliga antagande om att jag gillade Cranberries, som jag i ärlighetens namn vid det här laget hade glömt hur det lät. Ja, i själva verkat så var jag nästan inte säker på att det fanns ett band som hette så. Kanske att jag bara hade hittat på det själv.
Nejdå, det fanns ett band som hette så och jodå, detta joddlande och denna lärkoklara irländska stämma föll i smaken, och sen dess har jag lyssnat. Och är väldigt nöjd med att hänga 15 år efter i tiden. Om mina bekanta menar att det här är hopplöst, så har jag förståelse. Min sambo frågade aldrig varför jag plötsligt började lyssna på detta, och bäst var väl det, för jag vet inte riktigt själv.
Lyssna själv, och se: det är en häst med i videon.
Vänta bara till år 2013-nånting, då jag möjligen skaffar min första Britney Spears skiva.
Som en blixt från klar himmel del 1. Eller: Nettan har för mycket fritid att tänka med
Till exempel en vacker dag första året på gymnasiet, som jag plötsligt och oväntat tänkte "Jag ska läsa antropologi, för det tycker jag är intressant". Här kunde jag förstås lite kritiskt tänkt "Vet jag egentligen vad antropologi är för nåt? och var fick jag egentligen den här idén från?" men istället köpte jag mig en bok i ämnet, som trots sin dödliga tråkighet (det finns mer spännande antropologer än Claude Lévi Strauss) inte avskräckte mig, utan jag gick helt hjältemodigt efter gymnasiets avklarande och sökte till kulturvetarprogrammet i Falun, där jag äntligen fick läsa lite antropologi. Nu blev jag ju mer frälst i litteraturvetenskapen, och fortsatte inte på antropologin, trots att jag gillade kursen.
Men: Hade jag inte studerat antropologi så hade jag aldrig mött världens underbaraste gutt, som faktiskt också läste antropologi. (jo, chansen är nästan obefintlig att jag hade träffat honom annars)
Konklusion: Min personliga skyddsgudinna (vad ska man kalla henne) måste ha skickat denna antropologitanke till mig, därför att hon hade utsett nämnda gutt att bli min följeslagare.
Alternativ konklusion: Jag borde inte läsa så mycket. Framför allt inte böcker som leder till deterministiska idéer och överfilosoferande.
Och för den som är intresserad så kan jag verkligen rekommendera att studera socialantropologi. Eller litteraturvetenskap för den delen.
Vad gör jag nu? Eller: Nackdelen med att vara effektiv
I morgon är det Norges nationaldag, och den ska så klart firas i Drammen, så ikväll efter att Dag Atle kommer hem från jobber så drar vi söderut.
För att hinna med allt som skulle göras innan avresan så stod jag upp samtidigt som Dag Atle i morse, så att jag inte skulle behöva stressa.
Så: Klockan 9.00 i morse hade jag ätit frukost, vikt tvätt, gått en rejäl promenad med Igor och borstat honom, städat lägenheten och bytt sängkläder, duschat, fixat håret och sminkat mig, packat inför helgen, startat en tvättmaskin och målat naglarna. Så, vad ska man då göra med de 7-8 timmar som återstår tills vi ska åka? Doktor Zjivago var dessvärre nedpackad, och jag vågade inte plocka upp den igen heller, jag vill ju inte riskera att glömma den här. Och eftersom jag vägrar att se på TV mitt på dagen om jag inte är allvarligt sjuk, så fick det bli dataspel idag igen. :)
Så här fin utsikt har vi
Det blev en glass
Och så har jag sökt till lärarprogrammet i höst. Det var ju egenligen för sent att söka, men det stod att det fanns platser kvar, så jag skickade iväg en ansökan. Man kan ju alltid tacka nej om det skulle vara så att ett intressant jobb dyker upp!
Om att vara svensk i Norge
Jag har alltid haft uppfattningen att Sverige och Norge är två ganska lika länder, och att det egentligen inte är så stora skillnader. Men efter att ha undersökt det hela närmare, vilket man inte kan undgå att göra när man bor här, tilsammans med en norrman, har jag upptäckt att det faktiskt finns ganska stora skillnader.
Till att börja med har vi ju språket, som är mer olikt svenskan än vad jag förut trott. Alla norrmän på svensk TV, (väderdamen, sällskapsresan m.m) talar ju faktiskt inte norska alls, utan svenska med norskt uttal. Många ord är dessutom gemensamma, men har olika betydelse. "rar" på svenska är ett positivt ord, som man säger om någon man gillar. Men "rar" på norska är ett negativt ord, som betyder "konstig". Här kan jag fostsätta i all oändlighet, men jag tror att ni fattar vad jag menar.
Vidare kan vi tala om maten. Norrmän verkar inte laga mat överhuvudtaget, utan tycks leva på bröd, korv (pølser heter det) och färdiglagad mat, som kan vara antingen från pulver i påse, från kyldisken, frysen eller konservburk. Om man inte gillar att laga mat, så är Norge rena paradiset. Det vimlar av halvfabrikat, kakmixer, kryddmixer och allt man kan tänka sig i den vägen.
Men för oss som älskar att laga mat då? Ja, då kan det bli lite svårare. Till exempel så är det nästan omöjligt att hitta kyckling som varken är stekt eller kryddad. Det enda som faktiskt finns i den vägen är kycklingfilé (som är svindyrt) och det är inte särskillt spännande. Man kan ju inte laga sin älskade coq au vin med en kryddad och färdiggrillad kyckling, och inte heller med kycklingfilé.
Grönsaksdisken är inte heller nån höjdare, efter att man vant sig den i ICA maxi i Falun. Palsternacka är det ingen som har hört talas om (inte ens om man säger det på norska: "pastinakk"), ingefära och chili är av dålig kvalitet, av paprika finns nästan bara den röda sorten, fruktsortimentet är inte så varierat och rödbetor har jag aldrig lyckats hitta.
Färskt bröd finns det mer av än i Sverige, men allt är ganska ljust och fint. Glass finns det lyckligtvis massor av, och den är så mycket godare än den svenska. Många goda efterrätter kommer jag också att sakna i Sverige, till exempel kirsebærskompott.
Ska vi fortsätta lite med maten, men lämnar affären bakom oss, så äter norrmän bara bröd till lunch. Alla har med sig ett litegt smörgåspaket till jobbet och skolan (för det är ingen skollunch heller. Min sambo har konverterat till varm lunch, tack och lov.) Lunchrasterna är dessutom bara 30 minuter långa, men räknas in i arbetsdagens 8 timmar. (så man har sju och en halv timmes betald arbetsdag). I Sverige, om jag inte misstar mig, kommer lunchtimmen utöver de åtta arbetstimmarna.
Norge är ett mer konservativt land, till exempel så har de fortfarande statskyrka, och alla kristna traditioner tycks ha starkare fäste. Till exempel så är det många fler här som konfirmerar sig än i Sverige. (Jag hade aldrig hört talas om konfirmation förrän Linda frågade om jag ville komma och se på i kyrkan när henner syster konfirmerade sig, då var jag 13 år). Man kan till och med konfirmera sig borgerligt (kanske man kan det i Sverige också, men jag har aldrig hörttalas om det) vilket låter lite paradoxalt i mina öron. Man konfirmerar ju sitt dop, och att man menar att vara en kristen person. Vad konfirmerar man om man gör det borgerligt undrar jag?
I Norge så har alla mataffärer stängt på söndagar, så man måste se till att ha tillräckligt med mat hemma för hela helgen. (särskilt kan man drabbas av stort behov av godis på söndagen, och upptäcka att allt man hade hemma tog slut på fredag eller lördag). Däremot så får man post även på lördagen, vilket är mycket trevligt. Jag gillar att få post.
Så har vi nationaldagen, som är en stor och rolig fest i Norge, som jag rekomenderar att vara med om. Men trots att jag är väldigt förtjust i den norska nationaldagen, så vill jag inte fira den svenska. Vi har inte samma tradition att fira som norrmännen, så det känns fångt att börja nu. Dessutom så har vi inte samma anledning att fira, då det var länge sedan som Sverige blev en självständig nation, medan Norge tagits om hand om såväl danskar som svenskar under lång tid, och medan Sverige höll sig utanför det andra världskriget så var Norge faktiskt ockuperat av Tyskland.
Ja, det var ungefär allt jag kom att tänka på nu, men det finns så klart mycket mer att säga om det här ämnet. Hur som helst så finns det många bra saker med båda landen, och det är lite fint att få uppleva båda. Och ja, så har vi ju så klart det att norrmän faktiskt är lite gladare och trevligare än svenskar. Varför tror ni att jag är ihop med en norrman?
17.e maj 2007 i Drammen. Och snart är det dags igen!
En norsk hemmafru
är vad jag är för tillfället. Jag slutade jobba på Sjusjøen hytteutleie i april, och har sedan dess sysslat med att packa, vila mig, läsa, spela dataspel (jo, det är sant, det händer ibland. Eller ganska sällan), gå långa promenader med hunden och hålla ordning i lägenheten. Allt detta medan Dag Atle jobbat för fullt, omväxlande tidigt och sent.
Eftersom det går dåligt med bussar och Lillehammer inte är någon trevlig stad att köra bil i, så blir det inte av att jag ger mig ut på några äventyr på egen hand, och inte känner jag någon där jag bor heller, förutom två små flickor runt sju år som brukar komma och hälsa på Igor när vi är ute på promenad. Att hälsa på de gamla jobbarkompisarna kräver bilkörning, och dom är dessutom nog så upptagna. Det hade nog blivit tråkigt i längden, men nu vet jag ju att vi snart ska flytta tillbaka till ljuva Falun och har packning och flyttplanering att syssla med, och vi försöker att hitta på roliga saker i helgen när Dag Atle har ledigt. Så i det stora hela är det ju inte ett dugg synd om mig.
Idag ska vi i alla fall åka och handla när Dag Atle kommer hem, och om jag har tur så kanske det blir en mjukglass också, eller softis som det heter här.
En envis sång
Filmen kan jag förövrigt varmt rekomendera, då den är både spännande, gripande och välspelad.
Nu hör jag på tal om allt detta att Dag sitter och lyssnar på The Foggy Dew i sina hörlurar.
En blogg var det ja...
Eftersom jag älskar böcker, så har jag tänkt att skriva en del som sådana här. Eftersom jag är intresserad av matlagning och bakning, så kan det nog hända att lite av den varan också får plats. Eftersom jag är tokig i min fästman och vår hund, så kan det mycket väl tänkas att de också dyker upp här och var.
Om någon undrar över bloggens adress. så kan jag förklara att huvudpersonen i den förträfflige Victor Hugos roman Les Miserables heter Jean Valjean, och eftersom jag både är en stor beundrare av Victor Hugo, och råkar besitta den kvinnliga formen av namnet Jean, så fick det bli så. Och ja, okej, jag erkänner att min fallenhet för knasiga och långsökta namn också kan ha något med saken att göra.
